Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Doktoranden Olofs historia

Olof säger att det är en stark personlig drivkraft som fört honom, liksom de övriga forskarna vid hans fakultet, in i forskarutbildningen och han har formulerat sitt forskningsämne helt på egen hand.

När han talar om doktoranders villkor säger han:
– Tidigare blev man antagen till forskarutbildning utan finansiering och då var det så att det var personer som höll på att skriva på ganska låg procent, de gjorde det vid sidan av. Och för seminariemiljön var det säkert positivt för då var det många fler som samlades. Det är stor skillnad nu, med det här finansieringskravet. Men i andra europeiska länder är det inte alls på det viset, där finns det möjlighet att få stipendium eller rent av anställning, men det är inget krav, utan kravet är om man anses kunna fullfölja utbildningen. Jag tycker att det är ganska sympatiskt.

Olof ser inga direkta fördelar med tvånget att alla doktorander ska vara finansierade. Han pekar på specifika omständigheter i den forskningsmiljö där han befinner sig, att det finns så få personer som forskar inom varje ämne. Det blir ingen seminariemiljö, det vill säga alltför få att diskutera sitt arbete med. Väldigt många vill komma in på forskarutbildningen men får inte eftersom de inte är finansierade. För närvarande finns det ingen externt finansierad doktorand vid hans institution, vilket medverkat till att det inte finns någon forskningsgrupp att tala om.

En annan aspekt av att det är en liten forskningsmiljö gör att doktoranderna inte kan välja handledare, det finns egentligen bara en person att tillgå. Olofs huvudhandledare är inte docent, något som oroar när avhandlingen nu snart är klar. Orsaken till detta är att den handledaren som Olof ursprungligen blev tilldelad inte var insatt i hans ämne, vilket den nuvarande är. Olof menar att det faktum att han hade uppnått en viss ålder, han var 45 år när han påbörjade sina doktorandstudier, också har påverkat valet av ämne och handledare. Att börja sina studier sent är långt ifrån ovanligt vid hans institution.

– Men det känns ändå som du fått det stöd och den hjälp du behöver?
– Ja, stöd vet jag inte… Min handledare är ju också i en konstig position. Ovissheten. Han är också delvis anställd utanför universitetet och har andra saker att tänka på. Så det blir ju inte så mycket.
– Vad har du för plan efteråt? Förutom postdoc – finns det andra tjänster att söka?
– Nej, tjänster finns inte, så man får fixa sin egen.

Eftersom det inte bara är Olof som har en vansklig situation utan också hans handledare, Per, kännetecknas hela sammanhanget av osäkerhet. Handledaren är deltidsanställd och har fullt upp med att kämpa för sin egen existens. Olof nämner också professorn vid institutionen, en person som förväntades skapa projekt som skulle kunna finansiera delar av verksamheten. Men professorn försvann till ett annat lärosäte och efter det är osäkerheten ett signum.

Olof pekar på ytterligare ett problem. Det handlar om relationen mellan hans huvudhandledare och biträdande handledare: ”… min huvudhandledare verkar känna sig underlägsen den biträdande handledaren”. Eftersom ingen av handledarna ännu är docent har de samma position i universitetssystemet.

Snabbval

Kontaktperson för råd till doktorandhandledare

Margareta Jernås
Telefon: 031-342 94 33
Skicka epost till Margareta
 


Dessa webbsidor är skapade av Silwa Claesson och Gina Wisker.

Sidansvarig: Olof Siverbo|Sidan uppdaterades: 2013-01-17
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?