Former för bedömning

Bedömning och examinationsformer

Hur de förväntade studieresultaten examineras, det vill säga form för examination, ska alltid framgå av kursplanen, både vad gäller obligatoriska moment och antal examinationer. Examinationsformerna ska väljas med hänsyn till de kunskapsformer som angivits i målen för kursen, till exempel kunskap och förståelse, färdighet och förmåga och värderingsförmåga och förhållningssätt. Under denna rubrik ska alla betygsgrundande sätt att testa studentens kunskaper anges. Om kursen innehåller rent formativa bedömningar i undervisningen, alltså olika övningar där studentens kunskaper bedöms, men där resultatet inte är betygsgrundande, bör detta anges under ”Former för undervisning”. Om deltagande är obligatoriskt vid dessa övningar ska det dock anges här eftersom det då är att betrakta som en del av examinationen.

Så kallad peer assessment, alltså inslag i undervisningen där studenterna själva bedömer varandras prestationer i olika typer av uppgifter (med eller utan kriterier som läraren tar fram), kan men behöver inte vara en del av examinationen. Det är dock alltid en examinator och inte studenter som ansvarar för bedömning som görs vid en examination. Om resultaten eller genomförandet av uppgiften är betygsgrundande ska uppgiften anges här. Som regel gäller att antalet examinationstillfällen inte ska begränsas, dock bör uppmärksammas att begränsningar kan göras då oändligt antal examinationer kan leda till orimliga kostnader av tillgängliga resurser. Om begränsningar finns ska det anges och motiveras i beslut vid fastställande av en kursplan. Minst fem examinationstillfällen ska erbjudas förutom vid praktik, VFU eller motsvarande utbildning där minst två tillfällen ska erbjudas, se HF 6 kap 21 §.

Ange i kursplanen om komplettering av examination/er medges.

Student som inte kunna delta i obligatoriska moment, ska ges möjlighet att delta i ett motsvarande obligatoriskt moment så snart det är möjligt. Om det examinerande momentet kan ersättas med ett alternativ, ska detta anges.

Följande tre stycken ska alltid ingå i en kursplan:

• Om student som underkänts två gånger på samma examinerande moment önskar byte av examinator inför nästa examinationstillfälle, bör sådan begäran inlämnas skriftligt till institutionen och ska bifallas om det inte finns särskilda skäl däremot (HF 6 kap, 22 §)
  
  
• Om student fått rekommendation från Göteborgs universitet om särskilt stöd kan examinator, i det fall det är förenligt med kursens mål och förutsatt att inte orimliga resurser krävs, besluta att ge studenten en anpassad examination eller alternativ examinationsform.
  
  
• I det fall en kurs har upphört eller genomgått större förändring ska student garanteras minst tre examinationstillfällen (inklusive ordinarie examinationstillfälle) under en tid av minst ett år, dock som längst två år efter det att kursen upphört/förändrats. Vad avser praktik och verksamhetsförlagd utbildning gäller endast ett ytterligare examinationstillfälle.

Tänk på att summativa examinationsformer även bör vara formativa i den bemärkelsen att de i möjligaste mån ska utgöra ytterligare ett tillfälle för studenten att lära sig saker och ytterligare befästa kunskaperna.

Läs mer

Läs mer om olika examinationsformer som förekommer inom universitet och högskolor i Sverige och fördelarna och nackdelarna med dessa här:

Examination – en exempelsamling

Läs mer i Universitetskanslersämbetets vägledning om rättssäker examination (öppnas i nytt fönster):

Rättssäker examination – en vägledning från Universitetskanslersämbetet (fjärde upplagan)