Examination -- information och tips

• Tänk först igenom hur de olika frågorna ska bedömas, s.k. bedömningskriterier, och vad som krävs för ett visst poäng.
   
• Håll språket i uppgiften så enkelt det går. Anpassa ordval och grammatik utifrån studenternas nivå. Undvik svåra ord och "tung" terminologi (om det inte uttryckligen ska mätas i tentan).
   
• Tänk igenom hur de olika frågorna språkligt ska bedömas i relation till lärandemål som ska examineras.
   
• Undvik negationer (att fråga efter vad något INTE är). Om negationer ändå ska ingå, markera dem tydligt med fetstil och/eller versaler.
   
• Undvik onödig text som bara fungerar som utfyllnad och som inte tillför något till frågeställningen eller förståelsen av instruktionerna. Sådan text tar bara tid och energi från studenterna utan att ge dig mer information om deras kunskaper. Ett förslag är att du ser över dina formuleringar ur ett inkluderande perspektiv. Om tentan däremot ska mäta t.ex. informationssökning är distraherande information kanske ett måste.
   
• Undvik trickfrågor eller frågor som är avsedda att vilseleda studenten. Allt sådana frågor bidrar till är att identifiera vilka studenter som ser igenom tricket, inte vilka studenter som faktiskt besitter de kunskaper och färdigheter du efterfrågar. Fråga rakt ut istället. Vad det är du vill ha svar på?
   
• Undvik två frågor i samma fråga. Om du vill veta mer än en sak i en viss fråga, dela upp den i underfrågor (a, b och c) så att det blir tydligt för studenten exakt vad du vill ha svar på.
   
• Fråga inte efter åsikter om det finns ett tydligt korrekt svar. Undvik frågor av typen "Vad tror du ..." och "Hur skulle du göra ..." såvida det inte uttryckligen är studentens resonemang eller argument du vill mäta, utifrån de förväntade studieresultaten.
   
• Skapa tydliga bedömningsanvisningar. Säkerställ att du vet hur du ska bedöma din tenta genom tydliga rättningsmallar och bedömningsanvisningar med relevanta kriterier och information om vad som krävs för olika betygsnivåer eller poäng. Kommunicera denna information till studenterna.
   
• Dubbelkolla också att kriterierna i dina bedömningsanvisningar är relevanta utifrån lärandemålen.
   
• Dubbelkolla att villkoren för bedömning i anvisningen också tydligt framgår för studenten i instruktioner till det som examineras. Det är annars mycket lätt hänt att studenten svarar på ett sätt som är rimligt utifrån instruktionerna, men inte alls vad du hade tänkt dig utifrån dina bedömningsanvisningar.
   
• Ange det maximala omfånget per fråga så att du inte får hela uppsatser att rätta, t.ex. "max 500 ord".

Varje fråga bör ha en inledning (en s.k. stam) som följs av en fråga. Efter frågan följer ett antal alternativ (påståenden) där ett av alternativen motsvarar det som bäst matchar/besvarar stammen och frågan. Nedan ges ett påhittat exempel som kunde ha förekommit inom medicin:

För en bukoperation lägger narkosläkaren in en epiduralkateter mellan de nedre bröstkotorna för att ge smärtlindring efter operationen.

Vilket påstående angående lokalisationen på epiduralkatetern är mest korrekt?

A. Katetern läggs strax innanför dura mater

B. Katetern läggs in mellan archnoidalhinnan och dura mater

C. Katetern läggs in mellan duramater och kortbenen

D. Katetern läggs in i subarachnoidalt

Inledningen till frågan kallas stam. Stammen ska i exemplet ovan ge en klinisk eller vetenskaplig bakgrund till själva frågan, och stammen ska också vara kopplad till frågan. Du kan med fördel använda bilder, figurer, tabeller etc. i stammen.

Frågan ska vara specifik och direkt relaterad till stammen. Undvik negationer och undvik att fråga vad som INTE är sant.

Till varje fråga anges ett rätt svar, alternativ det svar som stämmer bäst. Övriga svarsalternativ kallas i mätsammanhang för distraktorer och ska vara felaktiga alternativt stämma sämre än det önskade svaret.

Några tips för konstruktionen av svarsalternativen:

• Svarsalternativen måste grammatiskt stämma med ingressen, annars kan det bli en ledtråd om att svarsalternativet är felaktigt.
   
• Se till att alternativen är ungefär lika långa och lika komplicerade. Om det rätta svaret är längre än de övriga kan det vara en vägledning.
   
• Ett ord som finns i stammen och som återkommer i ett av alternativen kan avslöja om ett alternativ är rätt.
   
• I Högskoleprovet finns exempel i det s.k. NOG-provet (det numeriska logiska provet) på hur du kan använda exakt samma svarsalternativ till samtliga frågor.
   
• Samla frågor av liknande typ i teman.
   
• Gör en tydlig förstasida samt ingresser till varje frågetema. Det är viktigt att du språkgranskar stam, fråga och svarsalternativ.
   
• Blanda aldrig olika antal av svarsalternativ till varje fråga (t.ex. fråga 1 har fyra svarsalternativ, fråga 2 har sex svarsalternativ, fråga 3 har fem svarsalternativ etc). Om du vill variera antal svarsalternativ är rekommendationen att du sätter ihop dem till olika områden (Fråga 1–6 har sex svarsalternativ, fråga 7–10 har fyra svarsalternativ etc). Tydliggör det för deltagarna.

Glöm inte att variera dina examinationsformer! Som inspiration i sammanhanget rekommenderas den här webbsidan hos National Board of Medical Examination. Även om sidan först och främst vänder sig till personer inom det medicinska området kan personer från andra vetenskapsområden ha stor nytta av det som just behandlar frågekonstruktion av flervalsfrågor.