• Skriv instruktioner och frågor med ett enkelt och begripligt språk (klarspråk):
  – Använd enkla lättbegripliga meningar.
  – Undvik att fråga efter vad något inte är (negationer). Om negationer ändå ingår i en instruktion eller fråga, markera dem tydligt med versaler eller fetstil.
  – Anpassa ordval och använd endast svåra ord om de uttryckligen ska mätas i examinationsuppgiften.
  – Ett examinerande moment bör inte av studenten uppfattas som något som är klurigt (som en rebus eller liknande) eller innehålla vilseledande information.
• Skapa tydliga bedömningsanvisningar (se "Återkoppling och feedback" nedan). Säkerställ hur examinationsuppgiften ska bedömas genom tydliga bedömningsstöd och bedömningsanvisningar. Dessa bör ha med relevanta kriterier och information om vad som krävs för olika betygsnivåer eller poäng. Kommunicera denna information till studenterna.
• Dubbelkolla att villkoren för bedömning i anvisningen också tydligt framgår för studenten i instruktioner till det som examineras. Det är annars mycket lätt hänt att studenten svarar på ett sätt som är rimligt utifrån instruktionerna, men inte alls vad som var tänkt utifrån bedömningsanvisningarna.
• Låt gärna kollegor granska och kommentera den färdiga tentamen för att fånga upp eventuella oklarheter.

Läs mer:

• Institutet för språk och folkminnen (2023). Skriva klarspråk
• Vetenskapsrådet (2010). Svensk forskning om bedömning – en kartläggning
• UKÄ (2020). Rättssäker examination. (4:e uppl.)

Konstruktiv länkning (eng. constructive alignment) innebär att det ska finnas en tydlig koppling mellan lärandemål, undervisning/läraktiviteter och bedömning/examination i en kurs.

Genom att du utformar både undervisningsaktiviteter och examination så att de länkar till lärandemålen har studenterna möjlighet att uppnå kursens lärandemål. Principen för konstruktiv länkning formulerades av Biggs (2003) för kursdesign, men kan tillämpas på ett helt utbildningsprogram, där länkningen även ska finnas mellan kurser.

Fler generella råd hittar du här:

• Biggs, J. (2003). Teaching for Quality Learning at University. Open University Press.
• Biggs, J. (2014). Constructive alignment in university teaching. HERDSA Review of Higher Education, 1, 5-22.
• Salmijärvi, S. (2015) En reflektion kring constructive alignment.

Två viktiga bedömningsaspekter att ta hänsyn till vid konstruktion av tentamen och tentamensfrågor är reliabilitet och validitet. Vid bedömningen av kursen som helhet behöver också objektivitet beaktas.

Validitet i bedömning

Validitet handlar om giltighet och anger relevansen i examinationen. Mäter examinationen det den ska mäta, det vill säga aktuella lärandemål för kursen, och inget annat? För att säkerställa validiteten i examinationen behöver du definiera vilka lärandemål som ska examineras i den aktuella examinationen och vilket underlag som behövs för att kunna bedöma om studenterna uppnått lärandemålen.

Fundera över:

• Hur vet jag det jag säger mig veta?
• Hur har jag fått informationen?
• Vilken information uppstår när jag väljer en bedömningsform framför en annan? (multimodalitet)
• Vilka möjligheter har studenten att visa sina kunskaper?
• Hur varierat och brett är bedömningsunderlaget?

Reliabilitet och trovärdighet – går resultaten att lita på?

Reliabilitet handlar om tillförlitligheten av det du mäter genom din examination. Grundidén är att du ska mäta med så god precision som möjligt.

Genom exempelvis sambedömning, där flera lärare bedömer samma examinationsuppgift, kan reliabiliteten ökas. Ett annat sätt är att arbeta med anonym bedömning, vilket du exempelvis kan göra i Canvas. Läs mer i manualen för anonyma inlämningsuppgifter i Canvas.

Objektivitet – ovidkommande faktorer får inte påverka bedömningen

Bedömningen ska inte påverkas av ovidkommande faktorer som studentens kön, ålder, socioekonomisk bakgrund, personkemi, normer, uppförande eller sådant som inte finns med i kursplanen.

Examinationer kan användas både för att säkerställa att studenterna uppnått kursens lärandemål och för att främja studenternas lärande. Bedömning handlar om att tolka prestationer och värdera dem i förhållande till uppsatta mål och kriterier.

Bedömning beskrivs ofta som summativ eller formativ, och detta är två aspekter av bedömning som ibland går in i varandra. Summativ bedömning beskriver studentens nuläge, en summering av studentens visade kunskaper. Formativ bedömning används i syfte att informationen från bedömningen ska stödja studentens utveckling och lärande. Detta kan ske genom konstruktiv återkoppling till studenten eller genom att till exempel anpassa undervisningen. Denna form av bedömning är mest gynnsam när den används under tiden som lärandet sker, alltså i ett tidigare skede av lärprocessen än efter ett examinationstillfälle. Formativ bedömning kallas också för bedömning för lärande (BFL).

För att bedömningen ska vara formativ bör det finnas ett tydligt lärandemål. Bedömningen handlar sedan om att identifiera var studenten befinner sig i förhållande till lärandemålet och att använda informationen för att hjälpa studenten att ta nästa steg i sin lärandeprocess.

En vanlig missuppfattning är att summativ bedömning är det som sker på slutet av en kurs, och formativ bedömning är all bedömning som sker under kursens gång. I stället handlar det om vad som är bedömningens syfte. Wiliam (2019) definierar formativ bedömning så här:

Bedömning fungerar formativt när belägg för elevens prestation lockas fram, tolkas och används av lärare, elever och deras kamrater, för att fatta beslut om undervisningens kommande steg – beslut som därmed sannolikt blir bättre eller mer välgrundade än de beslut som annars skulle ha fattats.

En tentamen kan exempelvis ges ett omdöme som är både summativt och formativt. Den summativa delen visar om studenten nått lärandemålen och den formativa kommentaren berättar vad studenten skulle kunna utveckla till nästa gång en liknande uppgift genomförs. Enligt Wiliam (2019) har den summativa bedömningen oftast större formellt utrymme, men det är den formativa bedömningen som är viktig för studenternas lärande och prestationer.

Läs mer:

• Black, P. & Wiliam, D. (2018) Classroom assessment and pedagogy, Assessment in Education: Principles, Policy & Practice, 25:6, 551-575, DOI: 10.1080/0969594X.2018.1441807
• Bloxham, S. (2014). Assessing Assessment. In Fry, H., Ketteridge, S., & Marshall, S. (2014). A handbook for teaching and learning in higher education enhancing academic practice. (4th ed.). Hoboken: Taylor and Francis. [Kap 8. Tillgänglig som e-bok via biblioteket]
• Wiliam, D. (2019). Att följa lärande: Formativ bedömning i praktiken. Lund: Studentlitteratur.