Som excellent lärare har du möjlighet att söka medel från PIL för ett pedagogiskt utvecklingsuppdrag. Kommer du att göra det? I så fall, vad har du för idéer kring uppdragets innehåll?
– Att arbeta med pedagogisk utveckling är spännande och roligt, jag har gjort en del under min tid som programansvarig. Jag har redan nämnt denna möjlighet inom avdelningen och det finns ett klart intresse. Men, jag måste ta reda på mer vad det innebär. Om det är ett utvecklingsprojekt inom avdelningen eller institutionen så måste det förankras och finnas ett behov, annars kommer det ändå inte komma till nytta. Men jag skulle också gärna se att GU erbjuder pedagogisk handledning för nya lärare eller undervisningsovana, det skulle jag gärna medverka i.
Hur var din upplevelse av att sammanställa en pedagogisk portfölj?
– Det var ett mastodontarbete, och den tiden finns inte riktigt när man samtidigt undervisar och forskar. Men det var också roligt, spännande och intressant, att ta ett helikopterperspektiv och reflektera över sin undervisning. På nätet låg ett exempel, men jag insåg direkt att jag måste forma min egen portfölj. Använda mina begrepp, tankar och sätt att beskriva. Jag tror vi skiljer oss åt beroende på vilken fakultet och bakgrund vi har.
Vad borde GU göra för att ytterligare vässa undervisningen vid universitetet?
– Vi måste börja fundera på hur vi stödjer studenter till ett hållbart arbetsliv efter universitet. Sjukskrivningarna bland unga mellan 20 och 30 år ökar på ett bekymmersamt sätt. En del handlar om arbetslivet de kommer ut i och det är arbetsgivares ansvar. Men, de kommer ut i arbetslivet efter 15–18 år i skolans värld, de får med sig vanor och rutiner som ställer till det och ibland sätter krokben. Kan vi tänka till och utforma undervisningen på annat sätt så att det stödjer vanor och rutiner som underlättar när de kommer ut i arbetslivet, främjar hållbart arbetsliv, och inte bara förlägga det till VFU eller praktiken?
Hur har du arbetat med pedagogiskt ledarskap?
– Jag har varit programansvarig för det Folkhälsovetenskapliga kandidatprogrammet under fem år. Under den tiden införde vi en ny utbildningsplan, där fick jag verkligen arbeta med pedagogiskt ledarskap. Det var en tuff situation, för innan den nya utbildningsplanen var implementerad togs beslut om att lägga programmet vilande och överföra HST till masternivå. De studenter som var antagna hade rätt att gå klart programmet och de var klart besvikna att ha valt ett program som GU sedan lade ner. Men, vi bestämde oss för att programmet skulle bli det bästa möjliga och ”gå i graven” med flaggan i topp. Två kohorter hann gå under den nya utbildningsplanen. Utvärderingarna visade att vi mestadels lyckades. Vi tog också med oss mycket av den utveckling vi gjorde in i masterprogrammet.
Vad har präglat din syn på undervisning mest?
– När jag gick Högskolepedagogik 2 (PIL102) gjorde jag ett arbete om länkning mellan kurser. Just länkning blev en aha-upplevelse. Att länka kursmål, undervisning, pedagogiska former och examination, vilket jag också har nytta av nu när jag sitter i institutionens utbildningskommitté som vice ordförande och granskar kursplaner. Men framförallt att som programansvarig och kursledare medvetet planera så att man länkar mellan kurser för att stödja studenters lärande, och tydliggöra det för studenterna, kontinuerligt. Ett av mina utvecklingsprojekt handlade om det.
